Att bjuda på mat

Att vara frigan är faktiskt inte konstigare än att inte vara det (snarare är det konstigare att inte vara frigan än att vara det!), och friganismen är inget som behöver påverka ditt praktiska liv i någon större utsträckning. Visst kommer du antagligen att börja se på konsumtion med andra ögon – den som står mitt i överflödets mest absurda hörn och frossar i delikatesser som kasserats till förmån för vårt samhälles ständiga jakt på profit blir ofta väldigt trött på alltsammans. Men bortsett från dessa insikter som oundvikligen träffar dig ibland, när du exempelvis packar ryggsäcken full med så många Brämhults färskpressade juicer (bäst före-datum om först tre dagar) och ändå tvingas lämna femtiotalet liter juice till sitt öde, så kan du leva på precis som vanligt.

Detta betyder att du, när du ska bjuda på middag, kan agera som vem som helst: Du öppnar ditt kylskåp för att se vad som finns hemma, funderar över vad du kan tillaga för gott av dessa läckerheter till råvaror, och bläddrar kanske lite i en receptbok (eller plockar ett recept från den här bloggen). Eller så öppnar du ditt kylskåp och inser att det är näst intill tomt. Som vem som helst beger du dig då till affären, skillnaden är ytterst marginell då du går till varuintaget och tittar i containrarna istället för att gå in i själva butiken. Varorna du hittar är desamma, enbart presentationen och priset skiljer sig åt.

Vissa brukar invända att det verkar jobbigt att inte veta vad en kommer att hitta för mat, hur kan en då planera sin middag? Vi menar att det enbart handlar om vana. För oss har den biten av friganismen aldrig varit något problem. Vi var redan vana vid konceptet från vår mycket överklassbehäftade prenumeration på ekologiska lådor via Årstiderna och Ekolådan, och såg med tjusning fram emot att få se vad veckans låda hade att erbjuda för råvaror. På samma sätt är det med friganismen: Du kan aldrig vara säker på vad för fantastiska (och därmed bisarra) fynd som väntar dig därute. Med rätt förvaringstekniker kan denna oförutsägbara del av friganens vardag dock minimeras.

Det etiska då? Kan en bjuda vem som helst på mat tillagad från sopor? Svaret på den frågan är givetvis ja. För det första så är det ju faktiskt inga sopor, och däri ligger hela nyckeln till friganismen. Vi äter inte sopor, vi äter likadan, lika bra, lika fräsch, lika färsk mat som den i affärerna. För det andra så är det väl ingen som i normala fall deklarerar vad middagens råvaror kommer ifrån. Så länge maten är fräsch och god så kan du självklart bjuda på den, och det gäller oavsett om du köpt den, hämtat den i ”soporna”, eller odlat den själv.

Däremot finns det en mycket viktig poäng i att trots det berätta för ditt middagssällskap att du hämtat ingredienserna bland butikens sopor. Den politiska dimensionen, att så många som möjligt förstår hur stort slöseriet är i samhället, är ju det viktiga, och det blir knappast så mycket tydligare än när bra mat på ett håll kastas medan människor på ett annat håll svälter. Genom att bjuda vänner och familj på ”sopmat” så kan de lättare förstå vidden av överflödets konsekvenser. Det allra bästa är förstås att ta med dem ut, så de får se matbergen i containrarna med egna ögon, men i näst bästa fall kan du laga dem en riktigt god middag och visa dem den här bloggen.

Vad ska vi bjuda på idag? Något med avokado, persilja, och små plommontomater!

Dumpstrat kött

Kött är ett vanligt fynd bland butikernas kasserade matvaror. Vi har till exempel sett hur de vid en av Sveriges mest exklusiva matbutiker kört ut en varuvagn med fem stora plastsäckar fyllda med kött vars sista förbrukningsdatum legat flera dagar fram i tiden. Varför, frågar vi oss. Det är en vanvettig värld.

Det finns dock en sak vi aldrig tar med oss från containrarna, och det är just kött. Vi är vegetarianer sedan flera år tillbaka, främst av etiska skäl men det finns även en emotionell dimension i vårt kostval: Det känns helt enkelt inte bra att äta kött. Däremot tar vi med oss ägg och mejeriprodukter när vi hittar sådana (vilket vi väldigt ofta gör, nästan lika ofta som vi hittar kött). Även om vi sällan kompletterar våra friganfynd med mejeriprodukter (varför vi nu skulle göra det – en gång fyllde vi frysen med 30 olika hårdostar med minst en vecka kvar enligt datumstämpeln) så har vi alltså valt bort att äta uteslutande veganskt, men vi har inte valt bort att äta uteslutande vegetariskt.

När det gäller sopfynd så tänker vi att det är upp till varje frigan att avgöra om hen vill äta kött, ägg, och mejeriprodukter. Du bidrar inte till någon industri alls då du lever på den mat som klassats som sopor, så ta med dig de varor du kan tänka dig att äta. Den moraliska aspekten i att äta animaliska produkter såsom kött, ägg, och mejeriprodukter kan (och bör!) naturligtvis diskuteras, men som frigan anser vi att vi rör oss i en gråzon beträffande dessa val. Känn själv efter vilken väg som känns bra för dig. Vi känner både veganska och köttätande friganer, och det finns friganer som enbart äter kött om de hittat det i containrarna, men som aldrig äter kött annars.

 

Att hitta maten, del 2

Oavsett svinnkälla hamnar maten vanligen i tre sorters utrymmen:

Soptunnor är ofta placerade på lastkajer och innehåller vanligen soppåsar där maten förvaras. För att få en uppfattning om vilka soppåsar som kan vara värda att titta i kan det räcka med att känna på deras tyngd. Lättare soppåsar innehåller vanligen inget av värde.

Grönsaker i en soptunna

Containrar är oftast låsta, men särskilt under öppettider kan det vara värt att känna på om locket är öppet. Vissa föredrar ett använda en griptång för att komma åt maten, andra hoppar ner i containern. Om du väljer att ”dyka” ner i den, se till att ha oömma kläder och gummihandskar och pannlampa.

Vi rekommenderar dig att aldrig hoppa ner i containrar som mal sönder mat. Det är aldrig värt risken. Vi har sett att elkontakten till vissa ”moscontainrar” sitter tillgängligt utanpå butiken. Om du drar ur den är det nog ingen fara, men vi har inte vågat prova. Om du dyker under öppettider så var ej orolig för personalens reaktion. De är oftast mer än förstående.

Kylrum rymmer framförallt olika kött- och mjölkprodukter. Särskilt här kan ett par gummihandskar komma väl till hands. Här får även varans sista förbrukningsdatum betydelse. Var noga med att stänga dörren efter dig när du letar, för att ej släppa ut kylan. Om du blir upptäckt så bör du vara medveten om att du nu kan ha gått över gränsen för det lagliga. Eftersom du har moralen på din sida så är detta å andra sidan ett mindre bekymmer. Enbart om en väktare eller butiksägaren hälsar på – vilket är föga sannolikt – kan det bli obehagligt.

Vill du undvika detta så besök kylrummet under dygnets senare timmar. Ibland är kylrummen låsta. Vi har tagit för vana att inte bryta oss in i låsta utrymmen, för att åtminstone befinna sig i den lagligare delen av gråzonen.

Att hitta maten

Det är inte svårt att dumpstra. Man förlorar inte nämnvärt mycket mera tid på att leta mat bakom butikerna jämfört med att göra det inuti, och samma hygienregler och kräsenhet gäller oavsett om vårt matintag är samhälleligt sanktionerat eller ej. Det enda problemet med friganlivet, som den lydiga konsumenten är befriad ifrån, är att hitta matdistributörer där den bortslängda maten är tillgänglig. För att ta ett exempel baserat på vår erfarenhet uppskattar vi att bara några procent av Stockholms och Norrköpings grossister och butiker förvarar maten på ett åtkomligt sätt. Resten låser antingen in svinnet i soprum och kylrum eller så mosas allt samman i förseglade containrar.

När man väl har hittat ett ställe, vilket kan ta en vecka eller två av kvällsutflykter i värsta fall, så är mer än hälften vunnet. Det går att leva långt och länge på enbart en svinnkälla. Med fler matställen kan man unna sig större kräsenhet än den rikaste av konsumenter – så ge aldrig upp jakten!

Rikliga svinnkällor, d.v.s. distributörer som är sämre på att ta tillvara på jordens resurser, utgörs främst av grossister, bagerier och dagligvaruhandel i form av stormarknader och lokala butiker. Näringar där svinnet är lägre och oavsett kommer i mindre trevliga former är exempelvis restauranger, caféer, kiosker och närlivsbutiker. Särskilt underskattade dykställen finner vi främst hos grossisterna. Här är även maten som tillgängligast – svinnet placeras i regel på lastkajerna bredvid godsmottagningen. Så även på baksidan av butiker och stormarknader, men när dessa är inbyggda i större fastighetskomplex kan det vara svårare att komma åt denna baksida. Ett hett tips är då att börja leta i parkeringsutrymmet. Eftersom svinnet vanligen töms på daglig basis måste det vara tillgängligt för sopbilar. När du letar på ställen som är svåråtkomliga för motorfordon så kommer du antagligen inte heller att hitta något.

Trashwiki samlar ställen i Sverige vars kastade mat är tillgänglig för oss. Hitta tips på ställen där, och lägg till nya ställen om/när du hittar dem!


Säckar av kastade färska grönsaker som det inte är något som helst fel på, hittade utanför en grossist.

Att leva på sopor

Vårt samhälle är ett irrationellt samhälle. Vår ekonomi har fundamentalt misslyckats med sitt eget självsatta mål: Att hushålla med begränsade resurser. Mellan fyrtio och femtio procent av all mat som skördas försvinner som ”sopor” i distributionsledet från jordbruk till hushåll. Enbart svinnet i USA skulle räcka för att mata hela Europa – en världsdel som i sin tur upptas av exakt samma slöseri. I skuggan av överflödsekonomierna dör 9,7 miljoner barn varje år p.g.a. undernäringsrelaterade sjukdomar. Den destruktivitet som detta samhälle inrymmer måste bekämpas på alla plan. Ett sätt är att ta reda på en del av det överflöd som idag hamnar i soptunnorna.

Det här är en blogg som handlar om konsten att begränsa den reglerade matkonsumtionen – en handbok i att vara frigan om du så vill. Varför gör vi det? Varifrån kommer friganismen? Är det lagligt att ta hand om den mat som affärerna kasserat? Var hittar man maten? Och vad gör man med ett fynd på tio kilo äpplen?