Att dumpstra är enkelt och kräver egentligen ingen särskilt utrustning – det är så enkelt som att helt enkelt gå runt affären och kolla i containern eller soprummet på baksidan. Men det finns tre saker som gör upplevelsen lite angenämare.

1. Pannlampa. Mycket bättre än ficklampor, du får båda händerna fria och riskerar inte att tappa lampan bland ”soporna”. Det räcker gott med en billig lampa.

2. Handskar. Huller om buller med maten kan det ligga krossat glas och vassa metallplåtar. Oftast syns dessa väl, men vill du kunna gräva helt obehindrat bland (nu kommer citattecknen igen) ”soporna” behöver du skydda fingrarna. På byggvaruhus finns väldigt smidiga och tåliga ”meckarhandskar”, som är tyghandskar indränkta i något tåligt. Ett par tunna kostar 15 kr, men vi rekommenderar lite grövre för c:a 50 kr. För finsmakaren finns kevlarförstärkta varianter för 100 kr och uppåt.

Pannlampan är hittad och handskarna kostade 69 kr på bygghandel

3. ”The dive stick”. J. Hoffman skriver om sådana i The Art and Science of Dumpster Diving (s. 40):

”En stav av något slag kommer bespara dig mycket möda. Du behöver inte klättra in i containern eller luta dig in den om du kan dra saker till dig och trycka isär andra för att se vad som finns längre in.

Använd vad som passar dig bäst. När jag dumpstrar med bil använder jag ett kvastskaft med en krok i änden, målad sopsäckssvart. Lägg inte för mycket tid på att dekorera den här grejen, om en polis kommer på dig är det första du gör att lämna staven i containern. Du vill inte se ut som ett ‘proffs’.

När jag inte har bil är en lång pinne det sista jag vill ha. /…/ Som jag nämnde tidigare använder jag en antenn från en portabel radio. Den blir 1,5 meter, men bara en bråkdel så lång ihopfälld. Jag har modifierat änden så att den är en metallkrok. Jag kan plocka upp den ur fickan och stoppa ner den igen inne i containern. Ingen ser den. Perfekt.”

Vi har ibland med oss en annan typ av dykstav, nämligen en griptång. I Sverige är ännu inte polisen något stort bekymmer, så vi kan kosta på oss att vara lite proffsiga. Griptänger kostar ett par hundra på hjälpmedelsbutiker och ser ut såhär:

Griptång, c:a 250 kr

Andra saker som kan underlätta din dumpstring: Cykelkärra/cykelväskor, fickkniv, stor ryggsäck, Ikea-påsar, torkugn, större frys. Tipsa gärna om annan utrustning i kommentarsfältet!

En majoritet av det vi hittar i de så kallade ”soporna” är bra, ätbar mat. Viss mat har skönhetsfläckar som inte påverkar annat än dess utseende, annan mat har inte ens det. En del mat är söndermosad av annan mat som hamnat över den, annan mat är nedkladdad varför plasthandskar och oömma kläder kan vara bra.

Nästan all förpackad mat vi hittar har ett så kallat ”bäst före-datum” som ännu inte är utgånget. Ibland är det ett ”kort datum”, men inte alltid. Som vi redan har berättat, så ställer vi oss ofta frågan Varför slänger de detta? Att i butikernas ”sopor” hitta mat som inte är gammal ens enligt datummärkningen är ju minst sagt vansinne.

Men okej, ibland hittar vi saker med ”kort datum”, och ibland med ”utgånget datum”. Observera vårt användande av citationstecken här, vi tar helt enkelt inte det här med datummärkning särskilt allvarligt.

För det första så betyder inte ”bäst före” eller ”minst hållbar till” att matvaran i fråga är oätlig efter angivet datum, det betyder bara att producenten (eller distributören) i fråga tycker sig kunna garantera att maten är bra åtminstone fram till det aktuella datumet. I princip samtliga fall är maten lika bra även efter det att datumet passerats. Detta tas upp av t.ex. DN den 31/3-2009 den 16/8-2012. Tyvärr kör DN den vanliga vinkeln när det gäller skräpjournalistik och fokuserar enbart på att hushållen svinnlar, men om vi bortser från den pinsamma fadäsen så kvarstår faktum: Bäst före-datum är betydelselöst för om maten är bra eller inte.

Vi får helt enkelt använda lukt och smak för att avgöra om maten är bra. Smakar den bra så är den med största sannolikhet bra, det är väldigt få saker som är goda om de är dåliga.

Men, som sagt, om du fortfarande inte är övertygad så behöver du inte börja äta mat vars datummärkning visar ett passerat datum bara för att du börjar dumpstra. Men välj för gudinnans skull inte bort de prickiga bananerna även om det bara finns gröna i affären, det är ju när de är prickiga som de har blivit riktigt söta och goda. Chiquita et al fattar ju inget.

Här ligger ingredienserna till champinjonsoppan och väntar på att bli räddade. 

[Edit 2012-11-22: Komprimatorcontainrar är extremt farliga, en person dog nyligen när hen öppnade gaveln, i vad som verkar ha varit ett försök att stjäla pantflaskor. Dumpstrat avråder starkt från att öppna eller krypa in i komprimatorcontainrar.]

Räkna med att allt fler vanliga containrar kommer bytas ut mot sådana med komprimator (”compactors” på engelska och moscontainrar på dumpstringska).

Här är tre reklamvideor som visar hur olika modeller fungerar. Gemensamt för dessa tre är att de bara komprimerar när containern börjar bli full. Innan dess skjuter den bara säckarna längre in i stålvalens mage. Dvs, själva mosmojängen åker inte hela vägen in i containern, utan stannar tidigt. Alla har även öppningsbar gavel, men notera i video nummer två hur dörren flyger upp om de börjar bli fulla (det är det som verkar ha hänt i Huddinge).

Har ni läsare några erfarenheter av att dyka i moscontainrar? Kommentera gärna!

Oavsett svinnkälla hamnar maten vanligen i tre sorters utrymmen:

Soptunnor är ofta placerade på lastkajer och innehåller vanligen soppåsar där maten förvaras. För att få en uppfattning om vilka soppåsar som kan vara värda att titta i kan det räcka med att känna på deras tyngd. Lättare soppåsar innehåller vanligen inget av värde.

Grönsaker i en soptunna

Containrar är oftast låsta, men särskilt under öppettider kan det vara värt att känna på om locket är öppet. Vissa föredrar ett använda en griptång för att komma åt maten, andra hoppar ner i containern. Om du väljer att ”dyka” ner i den, se till att ha oömma kläder och gummihandskar och pannlampa.

Vi rekommenderar dig att aldrig hoppa ner i containrar som mal sönder mat. Det är aldrig värt risken. Vi har sett att elkontakten till vissa ”moscontainrar” sitter tillgängligt utanpå butiken. Om du drar ur den är det nog ingen fara, men vi har inte vågat prova. Om du dyker under öppettider så var ej orolig för personalens reaktion. De är oftast mer än förstående.

Kylrum rymmer framförallt olika kött- och mjölkprodukter. Särskilt här kan ett par gummihandskar komma väl till hands. Här får även varans sista förbrukningsdatum betydelse. Var noga med att stänga dörren efter dig när du letar, för att ej släppa ut kylan. Om du blir upptäckt så bör du vara medveten om att du nu kan ha gått över gränsen för det lagliga. Eftersom du har moralen på din sida så är detta å andra sidan ett mindre bekymmer. Enbart om en väktare eller butiksägaren hälsar på – vilket är föga sannolikt – kan det bli obehagligt.

Vill du undvika detta så besök kylrummet under dygnets senare timmar. Ibland är kylrummen låsta. Vi har tagit för vana att inte bryta oss in i låsta utrymmen, för att åtminstone befinna sig i den lagligare delen av gråzonen.

Det är inte svårt att dumpstra. Man förlorar inte nämnvärt mycket mera tid på att leta mat bakom butikerna jämfört med att göra det inuti, och samma hygienregler och kräsenhet gäller oavsett om vårt matintag är samhälleligt sanktionerat eller ej. Det enda problemet med friganlivet, som den lydiga konsumenten är befriad ifrån, är att hitta matdistributörer där den bortslängda maten är tillgänglig. För att ta ett exempel baserat på vår erfarenhet uppskattar vi att bara några procent av Stockholms och Norrköpings grossister och butiker förvarar maten på ett åtkomligt sätt. Resten låser antingen in svinnet i soprum och kylrum eller så mosas allt samman i förseglade containrar.

När man väl har hittat ett ställe, vilket kan ta en vecka eller två av kvällsutflykter i värsta fall, så är mer än hälften vunnet. Det går att leva långt och länge på enbart en svinnkälla. Med fler matställen kan man unna sig större kräsenhet än den rikaste av konsumenter – så ge aldrig upp jakten!

Rikliga svinnkällor, d.v.s. distributörer som är sämre på att ta tillvara på jordens resurser, utgörs främst av grossister, bagerier och dagligvaruhandel i form av stormarknader och lokala butiker. Näringar där svinnet är lägre och oavsett kommer i mindre trevliga former är exempelvis restauranger, caféer, kiosker och närlivsbutiker. Särskilt underskattade dykställen finner vi främst hos grossisterna. Här är även maten som tillgängligast – svinnet placeras i regel på lastkajerna bredvid godsmottagningen. Så även på baksidan av butiker och stormarknader, men när dessa är inbyggda i större fastighetskomplex kan det vara svårare att komma åt denna baksida. Ett hett tips är då att börja leta i parkeringsutrymmet. Eftersom svinnet vanligen töms på daglig basis måste det vara tillgängligt för sopbilar. När du letar på ställen som är svåråtkomliga för motorfordon så kommer du antagligen inte heller att hitta något.

Trashwiki samlar ställen i Sverige vars kastade mat är tillgänglig för oss. Hitta tips på ställen där, och lägg till nya ställen om/när du hittar dem!

Säckar av kastade färska grönsaker som det inte är något som helst fel på, hittade utanför en grossist.