Matvinn eller matsvinn, Lidl?

Matkedjan Lidl kör med en kampanj på baksidan av sina fil- och mjölkpaket under varumärket ”ängen”. Dessa produkter har en söt liten uggla på förpackningen som uppmanar konsumenten att ”Titta, lukta, smaka” istället för blint lyda den bäst före-angivelse som finns på paketet.

Bild av förpacknign med mjölkdryck som ingen tittat, luktat eller smakat på.

Matsvinn för den ene är matvinn för den andre!

Tanken med kampanjen verkar vara att konsumenten inte ska slänga bort mat. De lägger alltså över ett ansvar på sina kunder att vara miljömedvetna och tänka efter innan mat slängs. Frågan är dock, hur gör Lidl själva? Vi cyklade i somras en sväng förbi deras containrar vid butiken i Umeå, dök ner och fiskade upp ett par matprodukter.

”Titta”! Medan vissa produkter hade passerat sina bästa dagar såg de alldeles utmärkta ut. Frukt & grönt-sorteringen saknar givetvis märkning men var till synes färska, ätbara och aptitliga. Det som låg i containern verkade snarare ha blivit skadat av att just slängas i soporna, om det fanns några skador alls.

”Lukta”! Soptunnor tänker man förstås borde lukta sopor, men det är inte helt sant. Ibland, när det gått några dagar i sommarvärmen, så har några produkter börjat ruttna. Det händer också att t.ex. en trasig förpackning fisksoppa läcker ut över andra, annars fiskfria, containervaror. Men denna sommardag var det inga fräna lukter.

”Smaka”! Medan man förstås kan tugga i sig ett par bananer, dricka mjölk och knapra kex vid containern är det oftast detta steg får vänta tills en kommer hem. Vi brukar skölja av det vi fiskat upp pga mycket har legat i samma sopsäck och gnidits in i varandra (se ovan om fisksoppa). Här är det tacksamt med hela, förslutna plastförpackningar, plastpartikelhalten i haven till trots.

Ibland när en kommer hem med sin fångts tittar en då också ibland lite närmare på förpackningarna. Exempelvis noterar en den där lilla ugglan som säger åt en att inte stirra blint på ”bäst före”-datumet. T.ex. mjölkdrycken ovan som var i prima skick – funnen i deras egen container. ”Vad lustigt”, tänkte vi, ”att de inte föregår med gott exempel”.

För att förtydliga så är detta inte en isolerad händelse. Häromdagen hittade vi 5 liter mjölk. Vid denna publikation har bäst före-datumet (2016-12-14) ännu inte nåtts:

5 liter mellanfil som hade ungefär en vecka kvar tills angivet bäst före-datum.

5 liter mellanfil som hade ungefär en vecka kvar tills angivet bäst före-datum.

Grön tillväxt i te-branschen

Det vanligaste sättet för livsmedelsindustrin att öka vinsten är att sälja mer mat. I ett ekonomiskt system som ständigt måste växa innebär det att matsvinn är bra business. Det är inget enskilt ”problem” som går att isolera och ”lösa”.

Ett motargument vi ofta hör är att industrin kan hitta andra sätt att öka vinsten än att öka den faktiska mängden livsmedel som produceras. Genom att tillföra mer arbete i produktionsprocessen, ”förädla” maten, skulle det på något vis gå att minska mängden mat som tillverkas, men samtidigt få industrin att fortsätta växa exponentiellt. Företagen ska liksom kunna sälja mer och mer, men samtidigt inte sälja mer mat. Den här idén kallas ibland för ”grön tillväxt”. Men hur skulle det se ut i praktiken?

Kanske så här:

P6174759

Jacobs Douwe Egberts S.E. AB:s smarta uppfinning ”Tassimo” lurar människor att köpa och slänga en liten kaffe- eller tebryggare för varje kopp de dricker. Vi dumpstrade några lådor av deras earl grey-te, men eftersom vi inte har Jacobs Douwe Egberts S.E. AB:s särskilda maskin, skar vi upp alla kapslar och hällde i en påse. Det blev 230 gram te och 800 gram förpackningsmaterial.

Självklart försöker Jacobs Douwe Egberts S.E. AB ändå hävda att Tassimo är ”hållbart”. Kapslarna går tydligen att ”återvinna” om du åker till ett särskilt ställe på andra sidan stan, och dessutom används ingen energi i onödan vid bryggningen (hur mycket används i produktionen, transporten och ”återvinningen” av kapslarna? produktionen av maskinerna?).

Så här marknadsförs det:

tassimo-hallbarDet kunde ha varit satir.

Matskulpturer – Klockrena sätt att tjäna pengar på matsvinn, del 3

Dumpstrat älskar konst! Tyvärr har många konstnärer svårt att leva på sitt arbete. Men nu har vi en klockren lösning som både tar vara på matsvinn och ger konstnärer inkomster. Förutsättningen är att matsvinn förbjuds eller att avfallsskatten chockhöjs – men det dröjer nog inte länge.

Som vanligt är affärsidén enkel. Erbjud dig att hämta industrins matsvinn för bara halva priset jämfört med böterna eller skatten, sen bygger du matskulpturer av svinnet. Bäst är om du har en liten markplätt att använda, exempelvis en villatomt. Då kan du dessutom ta inträde till en skulpturpark!

Vi tror att att du kommer få kunder från höger till vänster på den politiska skalan. Liberalerna kommer kasta fram kreditkorten för att få köpa konst som tar sig an samhällsutmaningar och klarar sig utan statliga bidrag. Kommunisterna kommer slåss om att få ha din cyniska kritik av kapitalismen i partilokalen. Men det bästa är att du tjänar pengar även när hajpen lagt sig och ingen längre köper  dina ständigt växande gigantiska kreationer.

Vi har byggt en prototyp av några dumpstrade varor vi hade hemma. Den heter ”Nemas” och är inspirerad av Nimis. Namnet kommer av uttrycket ”Nemas problemas”, vilket syftar på att det inte är några som helst problem att ta vara på matsvinnet om en bara vill. Vissa varor står uppochned, vilket symboliserar att världen kan kännas uppochned för personer med lägre entreprenöriell intelligens. Vad tycks?

TACOBRICKOR OCH SLATTJAKT

Hej jag gästbloggar på den här sidan! Vanligtvis bloggar jag här. Jag brukar sällan själv dumpstra eftersom jag tycker det är lite äckligt. Däremot äter jag gärna det som andra dumpstrat, t ex den här chokladen som några vänner lyckades hitta åt.

Har dumpstrat en gång i hela mitt liv, jag och en kompis åkte ändå ut till ett industriområde för att vi har hört att Ö.B:s container är olåst och brukar ha bra grejer. Hittade en chabby chic-skylt som jag bort i present till ett par. Vet inte dom dom blev glada.

Annars brukar min dumpstring bestå av att äta secondhandmat och dricka slattar då jag är ute på krogen.

Tacobrickor är bra att hitta, det är ofta väldigt fräscht. Annars gillar jag kvarlämnade pommes frites.

Här äter jag olika pastarätter, tror det är svamp, grädde och nån nöt. Väldigt gott var det i varje fall.

När jag var yngre så hade jag och några kompisar en slags liga då vi gick ut på krogen, letade systematiskt slattar som vi delade på. Efter krogen gick till till ett skräpmatställe och samlade ihop alla rester som folk lämnat. Och sen fortsatte vi till nästa skräpmatställe. Idag när jag är lite äldre, har ett jobb där jag klär mig kontor, bland annat genom att vara ”hel och ren” och då vill jag ändå framstå som något mer civiliserad. Därför äter jag bara secondhandmat som kostar över hundringen.

Håller med om resonemanget att ”alla sopor är veganska” men tycker själv det är svårt att hålla reda på vad man ideologiskt inte äter och äter ifall man äter det ibland. Äter inte kött, men har testat nån gång att äta dumpstrad köttfärs. Men sen när man inte är van att äta kött så tycker jag det mest smakar kön och är inte så kul att äta.

Kan vi så kan alla?

Ikväll hittade vi branflakes, diverse ost, kaffe, grönsaker osv osv. Vi var fem som delade på maten och på bilden är det ”bara” ett av hushållens del.

Ibland funderar vi på varför inte alla som känner till att det går att hämta mat gratis bakom butikerna också gör det. Det är ju så lätt! Tror vi. Det är en risk att en som frigan blir dryg och oempatisk och att en börjar fnysa åt fattiga som inte dumpstrar, trots att de vet om att det går.

Men alla kan inte dumpstra. Det finns massor av skäl: skam, kvällströtthet, funktionsnedsättningar osv osv. Ramsan ”kan jag så kan alla” är väldigt ideologisk. Det vore inte förvånande om Fredrik Reinfeldt tänker så: ”kunde jag bli stadsminister så kan alla bli det, om de verkligen verkligen vill och försöker”. Folk får skylla sig själva om de inte drar in 1,84 miljoner kronor om året!

Men så är det ju inte.

Mandelmassor

Vi skulle bara hämta lite yoghurt och frukt, men den lilla närbutiken hade visst slängt mandlar också. Vi tog med oss 10 kg och tänkte direkt: mandelsmör, mandelmjölk!

Och ett par läsglasögon med inbyggd lampa 🙂

Den där färska mjukglassen som Arla hittat på verkar inte sälja något vidare. Lite trist för Arlas vinst och tillväxten i livsmedelsindustrin och jobbskapandet och skatteintäkterna att vi fortsätter äta glass som håller sig jättelänge i frysen och som går att frysa om när paketet är öppnat.

Det ospektakulära slöseriet

Det systematiska slöseriet med mat kan vara svårt att se för de som inte arbetar i livsmedelsindustrin, eller för de som svinnet har normaliserats. Ett sätt att få upp ögonen för detta fruktansvärda slöseri med resurser och människors och djurs arbete är att titta i livsmedelsbutikernas containrar.

Butikssvinnet är i jämförelse en ganska litet, men det är ändå chockerande att se och bada i, särskilt vid tanke på att det verkliga slöseriet sker i andra delar av kedjan. Men grundproblemet med butikernas svinn är detsamma som i den övriga livsmedelsindustrin: de ekonomiska drivkrafterna.

Igår kväll hämtade vi massor av ost från en (1) container. Herrgård, prästost, sture, brännvinsost, grevé, brie, mozarella, ädelost, grynig färskost, pizzaost, någon salt ost…

Visst ser det ganska spektakulärt ut?

Det verkliga svinnet i livsmedelsindustrin är svårare att visa lika tydligt. I dokumentären ”Det gigantiska slöseriet” finns bilder på berg med bananer, men något som aldrig kommer gå att visa lika tydligt är hur mycket mat vi slösar bort när vi processar den genom djur.

Att exempelvis producera havremjölk genom att låta en ko äta havren och sedan klämma ut en vitt sekret genom djurets bröstvårtor halvvägs i havremjölksprocessen kanske kan se gemytligt ut (??) men i själva verket är det en svinnmaskin. Det är ett sätt att få oss att konsumera mer mat, utan att faktiskt stoppa all denna mat i vår egna munnar. Tyvärr är detta svinn är inte lika iögonfallande som butikssvinnet, det syns inte i form av förpackade lagrade lyxostar, utan som avföring och osynlig värme.

Det är svårt att förstå är hur sjutton någon kan tro att slöseriet kan minska i en kapitalistisk tillväxtekonomi. I det system vi tvingas leva i arbetar den mäktiga livsmedelsindustrin dag och natt med att hitta på sätt att öka produktionen och konsumtionen.

Och det går inte att öka produktionen och minska svinnet. Hur skulle det gå till ens? Genom att lura folk att äta mer? Genom att öka antalet människor? Eller genom att få folk att ständigt avla fram och förslava fler och fler djur som kan äta upp den ständigt ökande produktionen? Eller vänta, vore inte det lite… slösaktigt? Är inte det svinn?

Ej representativt ris

Här är en tredjedel av det vi kräset plockade ur två containrar igår. Ovanliga saker: olja, ris, müsli, torkad frukt.

Tjat: vi plockar inte representativt ur containrarna. Hade vi gjort det hade det varit mest färskt bröd, kött, jos, frukt och grönsaker på bilden.