Därför fungerar inte avfallsskatt

Om matsvinn betraktas som ett isolerat fenomen kan ”lösningarna” tyckas lätta. Varför inte bara förbjuda företag att slänga mat? Eller om du vill verka mer realistisk: Varför inte bara höja avfallsskatten?

Matsvinnet är inte ett problem

Problemet med matsvinnet är att det inte är ett problem. Inte för ”ekonomin”. För ett företag som producerar mat spelar det ingen roll om maten äts av människor, grisar eller eller om den slängs i slutändan. Så länge den säljs är allt frid och fröjd för matproducenten. Och inte bara det: försäljningen ska helst öka hela tiden. Annars riskerar företaget hamna på efterkälken i konkurrensen.

Just nu talar de svenska livsmedelsproducenterna om en mjölkkris. Trots att försäljningen av mejeriprodukter ökar i Sverige måste svenska mjölkbönder lägga ner. ”Svensk livsmedelsindustri tappar mark mot våra konkurrentländer”, heter det. Så de stämmer havremjölksproducenter och lobbar för att politikerna ska förändra lagar och regler. De vill t ex ha särskilda ”livsmedelsattachéer” på de svenska ambassaderna, som ska se till att svenska livsmedel kan göra en ”resa” på utländska marknader. Allt för att öka produktionen och försäljningen.

Men framförallt gör de reklam. Arla Foods ökade sina reklamutgifter näst mest av alla företag i hela Sverige 2014, hack i häl på ett onlinespelföretag. De ligger på åttonde plats på listan över de företag, alla kategorier, som gör mest reklam. Samma lista toppas av tre andra livsmedelsföretag: Ica, Unilever och KF. Plats 1, 2 och 3! Tillsammans står dessa fyra företag för 10% av all reklam! 3 miljarder kronor betalar de årligen för att medierna ska bombardera oss med följande budskap: Köp mera mat!

I dessa tre miljarder är inte all marknadsföring inräknat. Exempelvis lobbying, mässor, sponsring, och direktreklam. Inte heller ”kostnaden” för butikernas reklamberg av t ex tomater, som de vet att de inte kommer kunna sälja, men som lurar kunderna att köpa fler tomater än de annars skulle gjort. ”Kostnaden” skriver vi inom citationstecken, eftersom det på företagsspråk heter investering. Teorin om att matsvinnet ”kostar” si och så mycket, som då och då framförs i media, har inte mycket med verkligheten att göra.

Nå, det är kanske ingen nyhet att företag vill sälja så mycket som möjligt. Vi har ju faktiskt en stat också. Kan inte våra förtroendevalda politiker reglera kapitalismen så att den inte spårar ur? Visst, regeringen tänker faktiskt på livsmedelsfrågan. I vår ska deras nya livsmedelsstrategi vara klar. Men handlar den om hur vi kan tygla företagens blinda jakt på mer produktion och vinst? Har regeringen idéer om hur vi människor kan ta vara på jordens begränsade resurser så effektivt som möjligt? Knappast:

”Syftet med livsmedelsstrategin är att utveckla och stärka den svenska matproduktionen och skapa sysselsättning och hållbar tillväxt i hela landet. Strategin, som omfattar hela livsmedelskedjan, ska bidra till att öka den svenska produktionen av mat och även exporten.”

Strategin handlar om hur vi kan få mer tillväxt, mer produktion. Ja, så mycket som möjligt! Och är efterfrågan i Sverige mättad, då ska vi sälja till utlandet.

Hoppas då att inte ”konkurrentländerna” också har livsmedelsstrategier! Fast jo, det har de ju. ”Sverige är idag ett av få länder som inte har någon livsmedelsstrategi,” skriver landsbygdminister Sven-Erik Bucht i Folkbladet. Enligt tidningen Upphandling24 vill därför samma minister ”använda alla till buds stående medel för att öka den svenska livsmedelsproduktionen”. Självklart strösslas det med ord som ”hållbarhet” i dessa sammanhang, men det enda som de vill ska ”hålla” är tillväxten. Budskapet är enkelt: Produktionen måste växa! Ja, inte bara i Sverige, i hela världen! ”Om man tittar på världen så behöver produktionen öka med 60 procent fram 2050,” tycker landsbygdsministern i tidningen Land.

När Bucht tittar på världen

Om vi tittar på världen så står vi mitt i en ekologisk katastrof. Vårt ekonomiska system har löpt amok och producerat så mycket meningslösa varor att vi utarmat ekosystemen och förorenat luften och haven. Det har resulterat i en grotesk överproduktion av livsmedel. Inte bara har vi redan tillräckligt med mat för en ökande befolkning på jorden, vi har mycket mer än så. I boken Waste: Uncovering the Global Food Scandal jämförde Tristram Stuart hur mycket mat som produceras i olika länder, med hur mycket människor äter.

Resultatet (till vänster) visar att vi i Sverige producerar nästan 3,5 gånger så mycket mat som vi äter. Och då bortser ändå detta från att vi importerar mer mat än vi exporterar. Det flerfaldiga överskottet svinnlas bort, antingen genom bisarrt slösaktig och onödig ”förädling” av vegetabilier till kött- och mjölkprodukter, eller genom att helt sonika slänga maten.

Maten är alltså inte bara orättvist fördelad över jordklotet. Den totala produktionen är också onödigt stor.

Men när Bucht tittar på Sverige och världen ser han något annat: Jobb, export, skatteintäkter och konkurrentländer. Ekonomi. Mitt i klimatkatastrofen säger ministern att vi behöver producera fler varor och utnyttja mer naturresurser när vi redan överskridit våra behov för länge sedan.

Saken är att den globala ekonomi som vi tvingas leva i inte fungerar på samma sätt som vår privatekonomi. När du slänger mat som du hade kunnat äta, då har du slösat pengar. Du hade kunnat spendera dem på något annat, eller gått ner i arbetstid och struntat i att tjäna dem alls. Vi vet i vår själ att det är fel och irrationellt att slänga mat, det är självklart i den ekonomiska verklighet som är vår privatekonomi. Därför tänker vi oss att vi kan överföra det på samhället. Men samhället liknar inte den behovsbaserade mikrokommunismen i våra privatliv och familjer. Världsekonomin och välfärdsstaten fungerar på ett radikalt annorlunda sätt.

När du minskar din konsumtion innebär det inte att resurser i samhället frigörs och kan användas till annat. Tvärtom, när konsumtionen minskar blir skatteintäkterna mindre och jobben färre och de statliga utgifterna större. När du sparar och väljer vegetariskt en dag i veckan, eller dumpstrar, får vi mindre gemensamma pengar att köpa välfärd för. Visst kan vi höja skatten lite här och var, men oavsett procentsats är vi lika beroende av att den inhemska produktionen inte blir utkonkurrerad. Så är systemet byggt. Politiker och företag sitter i samma båt och måste ständigt öka produktionen och konsumtionen. Dvs, ha tillväxt. Därför har Bucht har rätt, på sitt sätt, när han säger att vi behöver öka livsmedelsproduktionen, trots att vi egentligen inte behöver mer mat.

För politikerna lyder alltså inte frågan ”har vi råd att slösa?” utan tvärtom: ”har vi råd att spara?” Missförstå oss inte: det här är absurt. Men det är inte absurt i ett absurt system.

Katten också, avfallsskatten fungerar inte!

Nyligen skrev Sveriges nya dumpstrings-profil, författaren till boken Svinnlandet, ett blogginlägg om något hen kallar för svinnkrisen, som vi vill citera i sin helhet:

”Många säger att vi inte har råd att ta emot fler flyktingar. Jag tvivlar starkt. I ett land där det är fullt normalt att så här mycket perfekt mat kastas en helt vanlig dag är det knappast pengar som saknas. Räknar man på hur mycket all fin mat som kastas i alla affärer i hela landet varje dag så lär det slå kostnaderna för alla så kallade flyktingkriser många gånger om. Det finns astronomiska summor att hämta in på att höja sopskatten. Pengar som kan gå till bättre saker än att mat eldas upp samtidigt som människor svälter.”

Vi läser det inte som att de astronomiska summorna ska komma av skatteintäkterna från sopskatten, istället tror vi att författaren menar att skatten ska minska matsvinnet. På så vis ska samhället liksom spara, eller ”hämta in”, pengar, som sedan kan användas till flyktingmottagande. Men som vi sett så fungerar inte ekonomin så. Tvärtom är minskat matsvinn ett problem om du vill öka statens inkomster.

Självklart tycker vi att samhället borde lägga sina resurser på flyktingar snarare än att producera sopor. Men det är inte så enkelt som att införa en liten skatt. Lösningen inom det här ekonomiska systemet är snarare att öka produktionen och därmed matsvinnet, för att ”hämta in” skattepengar till andra saker. Ja, det är absurt.

Att på allvar försöka förhindra företagen från att slänga mat genom skyhög avfallsskatt eller rena förbud kommer inte att fungera, menar vi. Anledningen är att det blir omöjligt definiera vad som är svinn, i en värld som bygger på ständigt ökande slöseri. Politikerna kommer aldrig på allvar kunna beskatta eller förbjuda något som är själva grundfunktionen i kapitalismen och det som finansierar staten och välfärden, nämligen en ständigt ökande produktion av mat och saker som vi inte behöver.

Diskursiv kris i matsvinnsfrågan

Ett förbud av svinn (vi skriver härmed bara förbud, en hög skatt är egentligen samma sak) kommer snart leda till en liknande situation som det som Per-Anders Svärd identifierat som en diskursiv kris i djurfrågan under 1800- och 1900-talet, i avhandlingen Problem Animals: A Critical Genealogy of Animal Cruelty and Animal Welfare in Swedish Politics 1844–1944.

”Utfallet av 1840- och 1850-talets debatter blev en lag som trädde i kraft 1858. Där fastslogs att den som uppvisade ”uppenbar grymhet” i behandlingen av ”egna eller andras kreatur” kunde dömas till böter. Det centrala begreppet här – ”uppenbar grymhet” – visade sig dock vara synnerligen svårtolkat. Framför allt visade det sig vara svårt att dra en tydlig gräns mellan acceptabel djuranvändning och oacceptabelt djurplågeri. Så snart en viss praktik stämplades som ”uppenbart grym” visade det sig att samma kritik lika gärna kunde riktas mot en hel rad andra former av djuranvändning som åtnjöt full samhällelig acceptans.”

Precis samma sak kommer ske i matsvinnsfrågan, om matsvinn förbjuds. Om det är oacceptabelt att elda upp mat i värmeverk (det som butikerna gör när de slänger den i sina containrar), varför ska det då vara accepterat att slösa bort maten i komposter, grisfabriker, biogasanläggningar eller etanolfabriker? Ska det vara tillåtet att starta ett matspa eller ett kommersiellt matkrig, som Dumpstrat föreslagit?

Uppenbar grymhet mot djur förbjöds av närmast estetiska skäl på 1800-talet. Människor ville inte se djur misshandlas på gatorna. På samma sätt upprörs folk av att se butikerna slösa mat, och på samma sätt är det väldigt svårt att införa ett förbud, eftersom djurutnyttjandet respektive matsvinnet går så djupt ner i grunden av vårt samhälle.

En lag eller skatt mot matsvinn kommer aldrig kunna vara rättvis och konsekvent, eftersom en allt för bred definition av avfall/svinn/slöseri skulle hota tillväxten i livsmedelsproduktionen. Om lagen/skatten ändå införs kommer den alltså vara högst marginell i sin omfattning, och det kommer vara enkelt för livsmedelsföretagen att styra svinnet till verksamheter som inte omfattas av lagen. Svinnet kommer bara gömmas från allmänhetens ögon.

Men kom på nåt bättre då!

Okej, men först och främst är det tröttsamt att den som påtalar ett problem åläggs att ”komma på nåt bättre då,” direkt. Kan vi inte komma på nåt bättre tillsammans? Det första steget är att komma överens om att vi inte har så mycket att förlora. Att nuvarande system håller på att köra oss rakt ut för stupet. Att allt är mer realistiskt än en värld där en ledande politiker, mitt i en överproduktionskris och klimatkatastrof, säger att vi behöver öka produktionen – och till råga på allt har rätt!

Vad vi behöver är en produktion som fungerar lite som vår privatekonomi. Där den självklara frågan för samhället är: har vi råd att slösa? Där människor har inflytande över vilka produkter och tjänster som ett samhälle ska tillhandahålla. Ett sådant system kan inte bygga på pengar, varor och marknad, eftersom det är dagens systems själva DNA. Istället tror vi på alternativa organisationer och föreningar som drivs med frivilligt oavlönat arbete och där frukten av produktionen är fritt tillgänglig. Vissa kallar det allmänningar. Att konvertera staten och företagen till att bli sådana tror vi är svårt, men du kanske har en smart strategi?

Avfallskatten (Foto: hehaden)

10 kommentarer till “Därför fungerar inte avfallsskatt

  1. Pingback: Äta Med Ögonen AB – Klockrena sätt att tjäna pengar på matsvinn, del 2 | Dumpstrat

  2. Håller med om mycket här, men jag tror fortfarande att det går att styra pengarna även i en marknadsekonomi. För att bara ge ett exempel så är ju den höga tobaksskatten knappast något som främjar marknaden, men vi har den ändå. Problemet nu är att marknaden styr oss istället för tvärtom.

  3. Tror och tror, det är bekvämt! Men var ska vi ha tillväxt om inte i (den gigantiska) livsmedelsindustrin? I en överproducerande värld, vilken tillväxt är inte slöseri? Om vi fortfarande ska ha tillväxt men inte i livsmedelsindustrin, ska vi kanske börja producera och sälja mer bilar och kläder istället?

    Eller ska vi sluta med tillväxt? Dvs, ska vi medvetet skapa en ekonomisk kris? Det är mycket radikalt, men inte mig emot! Saken är den att det kräver ett fullständigt systemskifte. Hur ska välfärden organiseras, när vi inte längre får råd att betala löner, när statens inkomster sinar? Hur ska vi göra för att få igång en egen, icke tillväxtdriven, produktion av sådant som vi nu importerar och som vi inte kommer ha råd att köpa?

    Jag är självklart för att vi tar makten och ”styr” ekonomin i en sådan riktning. Men det är meningslöst och farligt om vi inte talar klarspråk. Alla måste vara införstådda i konsekvenserna, och vilket total samhällsomvälvning det kräver.

    Att bara ”lösa” ”problemet” med matsvinnet och annan slösaktig konsumtion och skapa ekonomisk kris, utan att ha nån idé om hur systemskiftet ska gå till, är att bädda för fascistiska populister.

    Du måste förstå den grundläggande målkonflikten här! Jag har liksom inget färdigt recept på hur vi ska göra, vi rotar i själva fundamentet för samhället.

  4. Du köper alltså rakt av teorin om att ekonomin kraschar så fort vi inte har tillväxt? Jag är väldigt skeptisk till den. Det finns ju många exempel på när det varit minustillväxt och allt har inte brakat samman för det. Jag har inget emot att det skulle bli en kris egentligen, antagligen bästa sättet att få till något nytt system, men jag tror inte att höjd avfallsskatt ensamt kommer leda till samhällets undergång. Det lär dock en fortsättning i samma riktning göra.
    ”Tror och tror, det är bekvämt!” Ja, alla kan ju inte vara supermänniskor och veta allt lika säkert som du gör.

  5. Well, det är du som låter väldigt säker på att avfallskatt är ”den magiska universallösningen på nästan alla matsvinnsproblem”.

    Jag har väl dock aldrig pratat om krasch, bara kris. Tillfälliga kriser ser jag som en integrerad del i kapitalismen. Och jag ser kapitalism och långsiktig tillväxt som omöjliga att separera. En kontinuerlig avväxt och avsiktlig kris kräver vad jag kan förstå i förlängningen ett systemskifte och att vi avskaffar kapitalismen.

    Om det är en sådan avväxt du förespråkar är jag helt med! Det är det vi måste prata klarspråk om. Och om du ska vara seriös måste du vara tydlig med hur radikala förslag du har. Och du skriver också här att du vill ha ett ”nytt system”, vilket jag håller med om. Men det skiljer sig från vad du skrivit förut.

  6. Jag skrev en kommentar här men den försvann av någon anledning så jag provar igen. Enligt mig och flera ekonomer jag pratat med behöver inte en stoppad tillväxt få så jättedramatiska konsekvenser. Läs Mikael Malmaeus bok ”Tillväxt till varje pris”. Man kan till exempel gå ner i arbetstid för att hindra arbetslösheten att bli för hög. Kapitalismen är inte en stor maskin som inte går att rubba. Systemet går att förändra med politiska styrmedel. (Dock håller jag med om att det inte ser särskilt ljust ut på den fronten just nu, men utsikterna för att byta ut kapitalismen känns, enligt mig, ännu längre bort).

  7. nu har vi nått pudelns kärna! kan vi ha kapitalism och avväxt? mitt svar är nej, du svarar alltså ja. jag menar att kapitalismens själva DNA är tillväxt

  8. Pingback: Kallpressad rapsolja är slösaktigt och inte vegetariskt | Dumpstrat

  9. Pingback: Grön tillväxt i te-branschen | Dumpstrat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *