Lösningen på mättnadsproblemet

Den mesta maten slängs inte i hushållen. Har vi sagt det förut? Vi vill bara poängtera det, igen, innan vi går vidare med detta inlägg.

Hushållen slänger inte mest.

Industrin slänger mest.

Så. Nu går vi vidare.

Fruktansvärt mycket mat slängs ändå av hushållen, av oss, du och jag. ”Individer”. Men: är vi ansvariga för det matsvinn som uppstår hemma hos oss? Har vi någon form av genetiskt slösaktig karaktär? Behöver vi uppfostras? Nja.

Företagen gör allt som står i deras (stora) makt för att vi ska köpa så mycket som möjligt. I många branscher är det en ganska okomplicerad sak. Det finns ingen hejd för hur mycket meningslös elektronik, kakel, fordon och kläder de kan få oss att tro att vi drömmer om att ha. Men i livsmedelsbranschen är det lite knepigare. Det finns ett krux där.

Vi blir mätta.

Det är ett bekymmer för industrin. Prylbranschen hade samma problem med att vi blev nöjda, men det var lätt avhjälpt. De skapade lite ouppnåeliga kroppsideal, tutade i oss att det är normalt att ständigt köpa mer och mer grejer och att vi alltid hela tiden jämt måste vara supernormala, spred en lite paradoxal idé om att vi ska tävla med grannen om att bli ”bäst” och mest ”lyckad”. Sen var saken biff. Lätt som en plätt. Ingen är någonsin nöjd och vi köper och köper precis som vi ska.

För livsmedelsindustrin är det inte lika enkelt. Det finns bara två sätt för den att komma runt ”problemet” med mättnadskänslan.

1. Lura oss att köpa mer resursintensiva varor. Lyxigare mat. Dyrare mat. Mat som gör att industrins produktion och profit växer.

(Djurkött är väldigt praktiskt för företagen på det sättet. Genom att processa sojabönor genom djur kan de få samma antal konsumenter att köpa 10 gånger fler bönor. För att få oss att köpa de dyrare varorna använder de sig av propaganda. Så kallad ”reklam”.)

2. Få oss att slänga maten istället för att äta den. Soptunnorna känner nämligen ingen mättnadskänsla. För att förmå oss att stoppa maten i dem istället för våra magar jobbar företagen på två fronter.

a) Planerat åldrande. Om det har vi skrivit här, här, här, här, här, här och här. Industrin prånglar ut varor som ruttnar, möglar och surnar, och det tvingar oss köpa hem ny mat i förtid.

b) Blåsningar och lur i butiken. Vi luras att köpa mer än vi behöver, och när vi inte hinner eller orkar äta upp maten hamnar den i soporna. Svindlerisvinn. Vardagligt kallas det för ”erbjudanden” eller ”försäljningsknep”. Men knep tycker vi låter på tok för positivt, nästan triumferande. Det är rent lurendrejeri det handlar om. Tydligaste exemplet är kampanjer av typen köp-tre-betala-för-två och storpack (gärna av planerat åldrande produkter). Svindlerisvinnet bokför de sedan på vårt samvete i statistiken – trots att vi blev lurade!

Men nu kommer ändå det mest absurda. De har mage att anklaga och läxa upp oss för att vi ”går på” och ”faller för” deras lur! De hävdar att det är vårt fel att de blåser oss.

Se upp nu, för nu ska vi på Dumpstrat anklaga hushållen för något. Eller i alla fall delar av hushållen. Eller snarare en del av ett hushåll. Dig. Ja, DU!

Du går på att det är vårt fel att industrin lurar oss!!1 Sluta med det!

Vi vill aldrig – ALDRIG – mer höra sådana här formuleringar (slumpvist framsökta):

”Man går på erbjudanden, som köp tre och betala för två. Det finns en risk att man köper på sig för mycket.”
– ”Man” blir ju lurad!

”Planera ditt inköp och köp inte mer än ditt hushåll gör av med. Gå inte på lockpriser och extrapriser om du inte har det på listan”
– Om livsmedelsindustrin slutar luras med ”lockpriser” och ”extrapriser” ska du se att det blir lättare att sluta gå på deras svindleri!

”Planera inköpen, fall inte för säljknep som ‘köp 3 betala för 2′”
– Om ni slutar luras med ”köp 3 betala för 2” blir det lättare att inte ”falla”!

”Var en vaken konsument – gå inte på ‘köp två betala för en’ om du vet med dig att du inte kommer att hinna äta upp det.”
– Förlåt då! Förlåt för att vi blev lurade!

”Undersökningen visar att vi konsumenter gärna faller för frestelser när vi handlar.”
– Undersökningen visar att vi blir lurade, inget annat!

”Undersökningen visar också att många faller för ebjudanden som ‘ta tre gurkor – betala för två’, när de egentligen bara behöver en.”
– Undersökningen visar fortfarande att vi blir lurade, fortfarande inget annat!

”I undersökningen erkänner svenskar att de lätt faller för frestelser i butik och handlar mer eller annat än de planerat. Snyggt presenterade varor lockar, liksom specialerbjudanden och prisnedsatta varor. Butikernas lockbeteende till trots tycker åtta av tio svenskar att varje konsument måste bli mer medveten om problemet och agera därefter.”
– I undersökningen påtalar människor att de blir lurade att köpa för mycket mat i butikerna! Hallå!

”Genom att falla för erbjudanden av typen ‘köp tre, betala för två’ handlar vi på oss mer än vi hinner konsumera.”
– Vi är LURADE ffs! Gudinna, ge er!

10 kommentarer till “Lösningen på mättnadsproblemet

  1. Pingback: Och myten om hushållen. IGEN! | Dumpstrat

  2. Pingback: Parabeln om den purfärska moroten | Dumpstrat

  3. Och när vi nu vet om att vi är lurade och ändå fortsätter gå på samma trick, vem ska vi skylla på då? Tycker att varje människa har ett eget ansvar, det går inte att bara rycka på axlarna och skylla på att vi är offer för system och strukturer, vi kan väl tänka till själva (eller tillsammans med andra) också?

  4. Tack för kommentaren Frida!

    Jag tycker det är den som luras som är problemet, inte den som går på tricket. För mig känns det absurt att skuldbelägga någon för att hen gick på ett lur. Grundproblemet är ju att någon luras från början.

    När vi ska handla på väg hem från jobbet, dödströtta och hungriga, är det en övermänsklig uppgift att vara en stark ”medveten konsument” som genomskådar alla reklamens pekpinnar. 32 miljarder kronor spenderas på reklam per år i Sverige. 32 miljarder kronor för att (med vetenskapens hjälp) hitta de absolut bästa sätten att lura oss och utnyttja våra svagheter. Ingen kan förväntas stå emot de ständiga uppmaningarna att överkonsumera (som i själva verket är uppmaningar att slänga).

    Men jag håller med om att med insikten om hur lurade vi är, följer ett ansvar. Men det ansvaret tycker jag är att delta i politisk förändring. Upplys andra om hur lurade vi är, samla människor och bygg upp alternativa strukturer som inte bygger på lur, opinionsbilda mot vinst i produktionen. Osv. Vi behöver grundläggade förändringar av hur samhället fungerar, och alla som inser problemet har ett ansvar att delta (så mycket, om om, de orkar).

  5. Pingback: Axfood och Mera Mat | Dumpstrat

  6. Pingback: Matstrejken avslutad i protest | Dumpstrat

  7. Pingback: FAO 2013: Industrin är den största boven | Dumpstrat

  8. Pingback: Vi borde kanske inte driva den här bloggen | Dumpstrat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *