Planerat åldrande, del 6 – Det schysta företaget

Dumpstrat är en blogg som är så ofin i kanten att den även kritiserar de ”schysta” företagen. De där firmorna som ”trots allt försöker” och som ”ju i alla fall är bättre än alternativet”. Anledningen är att den schysta världen (som vi behöver skapa) inte är en värld full av schysta vinstdrivande företag. Hen som vaknar på en riktigt bitter sida kan, utan att ha fel i sak, fräsa att de ”schysta” företagen snarare är kapitalismens förtrupper – de legitimerar och upprätthåller förtroendet för ett system med sjuka drivkrafter.

Därför ska vi nu ”ge oss på” en liten tillverkare av ekologisk marmelad: Torfolk Gård AB.

I somras hittade vi mängder av företagets marmelad, men konkurrensen med ett gäng getingar gjorde att vi ”bara” kunde ta hem 23 burkar.

Nu börjar den marmeladen ”äntligen” ta slut, men skafferiet har fyllts med mer dumpstrad marmelad och hemmagjord sylt.

Hursomhelst. Marmelad har egentligen jättelång hållbarhet. Att safta och sylta är ett gammalt sätt att spara frukt och bär till vintern. Livsmedelsverket skriver så här:

”Öppnade burkar med marmelad, salsa med mera håller ofta länge, eftersom bakterier inte trivs i dem. Däremot kan de mögla, men det ser man snabbt. Så länge de inte har möglat går de bra att äta.”

Myndigheten informerar vidare:

”Har man tillsatt minst 500 g socker per kg bär eller mos kan sylten ätas efter det att mögelskiktet avlägsnats med god marginal. I sylt med så mycket socker kan mögelsvampar inte bilda gifter även om de växer.”

Torfolk Gård AB, vars ”miljöarbete genomsyrar sylttillverkningen”, har precis 500 gram socker per kg bär. Men vad skriver företaget på burken? Jo:

”Öppnad burk är färskvara med varierande hållbarhet. Ca 3-6 veckor vid förvaring i kylskåp.”

Själva har vi haft öppnade burkar av företagets marmelad i kylskåpet i flera månader utan att de möglat. Och även om de möglar, så är det bara ta bort möglet och lite av marmeladen under det.

Hur kommer det sig då att Torfolk Gård AB inte ger samma information som livsmedelsverket? Marmeladburken vore väl det självklara stället att upplysa människor om hållbarhet för marmelad?

Vårt svar är att företaget inte har ekonomiskt intresse av att göra det. Tvärtom, det skulle hämma försäljningen. Dels rider företaget på ”färsk”-trenden, som är ett sätt för industrin att idealisera livsmedel med stort svinn (och därmed stor försäljning). Dels är informationstexten i sig en form av planerat åldrande, liknande den som Arla sysslar med.

Vi säger inte att de ”schysta” företagen är onda. Det är inte otroligt att Torfolk Gård AB ändrar sin informationstext för att inte förlora PR-poäng och trovärdighet. Men de ”schysta” företagen är ändå programmerade att följa den ohållbara tillväxtprincipen. Målet är ökad försäljning och ökad uttag av naturresurser. Om Torfolk Gård AB:s marmelad blev så populär att plötsligt hela jordklotet var en apelsinodling, skulle det vara en succé för företaget. Men en katastrof för miljön.

Men hur ska vi förändra någonting då? tänker du nu. Vi måste väl börja i det lilla?

Kanske är det så, men det innebär inte att allt som är litet är bra. Det finns många sätt att jobba i det lilla och lokalt, men på sätt som helt bryter med det ohållbara profitintresset. Skapa allmänningar, stadsodlingar, fria kolonilotter, fönsterodlingar, konserveringsmetoder, experimentera med att driva jordbruk ideellt och ”open source”, med utbytessajter där överskott fördelas efter behov osv osv.

Det finns hur många idéer som helst att förverkliga. Men så länge vi mäter framgång i hur många ton vi producerar och säljer – snarare än i hur många människor vi mättar per hektar, utnyttjade naturresurser och arbetade timmar – så är själva syftet fel från början.

En kommentar till “Planerat åldrande, del 6 – Det schysta företaget

  1. Pingback: Recension: Svinnlandet | Dumpstrat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *