Planerat åldrande, del 5 – Arla igen

Första inlägget i vår serie om planerat åldrande handlade om hur Arla Foods av någon anledning hellre marknadsför lågpastöriserad mjölk än sådan med lång hållbarhet. Företaget varnar till och med människor för att köpa deras mest hållbara mjölk.

Mjölk som surnar i våra kylskåp innebär ökad försäljning.

”Tyvärr” (för företagen) är vi människor vanedjur och inte alltid så lätta att dressera. Vi fortsätter knapra knäckebröd, som vi gjort i mer än tusen år, trots att det vore bättre för ekonomin – och vinsterna och tillväxten och jobbskapandet – om vi åt allt vårt bröd färskt.

Ett annat livsmedel som vi, i strid med de ekonomiska drivkrafterna, vägrar att sluta äta är yoghurt och filmjölk.

Att mjölksyra mat är ett urgammalt sätt att konservera den. Trots detta ligger det en hel del filmjölk och yoghurt i butikernas containrar – hur hänger det ihop?

Jo, här planeras åldrandet inte genom att själva livsmedlet blir dåligt i förtid. Istället sätter tillverkarna ett kort bäst före-datum. I våra hem häller vi sedan lydigt ut fullt fräsch filmjölk och andra mjölksyrade livsmedel i avloppet. Sedan köper ny i förtid och onödan.

Särskilt bisarrt blir det om vi jämför Arlas högpastöriserade mjölk med filmjölk på företagets hemsida:

Arla tar sin högpastöriserade mjölk (som de själva uppger håller i tre veckor). I denna blandar de konserveringsmedlet mjölksyrebakterier. Plötsligt påstår de att mjölken bara håller i två veckor!

Arlas svar
Vi på Dumpstrat mejlade Arla och frågade hur de motiverar detta uppenbart märkliga samband. Svaret:

”Det som begränsar Bäst Före datum på båda produkterna (filmjölk och yoghurt, vår not.) är framförallt smak och konsistens, inte att produkten blir mikrobiologiskt dålig, men vi måste ta hänsyn till alla aspekterna när vi sätter våra Bäst Före datum.”

Arlas kundtjänst är ärliga. Det är inget som helst fel på ”för gammal” filmjölk.

Själva äter vi filmjölk flera veckor efter utgånget bäst före-datum. Konsistensen kan förändras lite, filmjölken kan behöva skakas lite extra innan servering. Smakskillnaden är minimal, kanske killar filen lite mer på tungan, lite som varumärket ”fjällfil”.  Hittills har vi aldrig behövt kassera en ”för gammal” filmjölk för att den smakar konstigt.

Varumärkesvård
Dels tjänar Arla pengar på att vi häller ut fil i förtid. Men de alldeles för korta bäst före-datumen fungerar också varumärkesskapande. Arla vill att vanlig fil ska smaka exakt som vanlig fil, onaka ska smaka exakt som onaka, kefir ska smaka exakt som kefir, fjällfil exakt som fjällfil.

Ju fler varumärken företaget skapar, desto större blir försäljningen. Delvis för att svinnet i hemmen ökar i takt med antalet produkter som nästlar sig in i våra kylar. När alla i familjen begär olika typer av fil, luras vi hälla ut både en halvfull filmjölk, en halvfull onaka och en halvfull kefir när de 14 dagarna passerat.

Undanhållande av information
Men någonstans i våra huvuden undrar vi nog, varje gång vi häller ut ett halvfullt paket filmjölk, om det verkligen är nödvändigt. Dumpstrat har två frågor:

1. Skulle inte de allra flesta av oss vilja ha den information som Arla gav oss i mejl-svaret?

2. Är det inte, egentligen, helt självklar information som borde stå på förpackningen?

Här är den information vi får på Arlas filjmölk:

Om du fick till uppgift att skriva relevant produktinformation på ett paket filmjölk, hade du utelämnat information om att utgånget bäst före-datum inte på något sätt innebär att produkten är dålig?

Du vill väl inte att någon ska hälla ut filmjölken i onödan? Eller..?

3 kommentarer till “Planerat åldrande, del 5 – Arla igen

  1. Pingback: Planerat åldrande, del 7 — Ridderheims | Dumpstrat

  2. Pingback: Recension: Svinnlandet | Dumpstrat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *