Igår var det onsdag. Men inte vilken onsdag som helst! Eller jo, det var visst som vilken onsdag som helst. Det var dumpsteronsdag och dumpsteronsdag är det varje onsdag. Vi åt ugnsstekta rotsaker och en bönsallad på enbart dumpstrade ingredienser innan vi gav oss ut i containrarna. Här bedriver Dumpster-Ica lite grävande skräpjournalistik:
Finns det något gott under brödhavet?
Som vanligt skulle vi bara ha lite och som vanligt blev det massor ändå.
Men Hannes, hur går det med matstrejken? Du har stejkat i 13 dagar nu, går det att överleva utan att köpa mat?
– Jodå, jag lever, men sedan jag helt slutade köpa mat har mängden mat i mina skåp bara ökat! Jag vet inte varför, jag dumpstrar inte oftare, men jag antar att jag tar med mig mer än förut. Det händer att jag äter trots att jag inte är hungrig, bara för att kunna stänga skåpluckorna. Men nu försöker jag få andra friganer att komma och hämta mat hos mig, så det ska nog lösa sig.
Så här ser det ut i två av Hannes skåp just nu, efter 13 dagars matstrejk:
Allt är dumpstrat utom HP-såsen, som köptes förra året
Allt är dumpstrat utom torkat sojakött (till höger om chipsen) och torkade trattkantareller och äpplen (plockade) på hyllan näst längst ner till höger.
De flesta affärer jag känner till har sina sopor i låsta förråd, inte i container ute. Bryter ni in er?
Håller med att det slängs för mycket. Min affär där jag handlar tar in mindre varor så ibland kan man inte köpa vad man vill, men det är inget vi klagar över. Därför slängs det bara begränsat nu mera.
I min stad har jag aldrig behövt klippa upp ett lås. Men jag tycker inte att det är moraliskt fel att göra det. Det är industrin som begår brottet när de slänger mat. Att rädda maten, oavsett metod, är alltid rätt.