Reklamslöseriet

Häromdagen hittade vi lådvis med kaffe i en container. Vi tog hem c:a 370 paket, bäst före 2013.

Nå, nu var det 30 gram kaffe i varje paket, så det blev ”bara” 11 kg totalt. Kaffe är också ett vanligt fynd, men just detta illustrerar något som vi varit inne på tidigare. Kaffet var prova-på-kaffe, som hade ingått i en reklamkampanj. Det var inte förpackat för att säljas, och allt som affären inte blivit av med under kampanjen svinnlades bort. Långt innan bäst före-datum ens börjat närma sig.

Det blir inte tydligare: Reklam skapar svinn.

Vad fyller ens reklamen för syfte? Skulle vi glömma bort att äta om våra kundvagnars vägar inte korsades av marknadsföringsberg av mat? Skulle vi bli viljelösa zombies som åt potatismos till både frukost, lunch och middag, om vi inte ständigt pepprades med reklamens glada kom-i-håg-att-det-finns-annan-mat-(framför-allt-dyrare-och-mer-resurskrävande)-lappar?

Samhället, vi, producerar mat endast för att slänga den. Inte för att den är gammal, inte för att ingen tycker om den, utan för att systemet är sådant, vi kan, det är så vi gör *axelryckning*.

Men en sådan uppgiven attityd är ett hån mot de som sliter sönder sina kroppar på kaffeplantagen, mot lastbilschaufförerna, de butiksanställda, hen som skapat reklamkampanjen och alla andra inblandade. Slöseriet med mat är slöseri med människors liv, liv som de skulle kunna spenderat med sina kära, i naturen, i replokalen… Varsomhelst som inte är att löneslava med att skapa varor dömda att slängas.

Vi vaskar varandra.

2 kommentarer till “Reklamslöseriet

  1. Pingback: Tomat- och böngryta | Dumpstrat

  2. Pingback: Den dyraste maten är den vi slänger | Dumpstrat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *