En krossad burk marmelad gjorde att vi fick sällskap av frigangetingar (alla djur är väl friganer i och för sig?) i containern ikväll. 23 burkar lyckades vi fiska upp utan att bli stuckna. Vi äter inte kött, men för bloggens skull tog vi med tre burkar konserverade makrillfiléer med utgångsdatum om ett par år. Kaffet går ut nästa år. Snälla fråga oss inte varför dessa varor hamnade i containern! (Om ni inte vill ha en utläggning om hur det ekonomiska systemet är irrationellt och bygger på resursslöseri, förstås.)
Fjällfilen hade passerat bäst före-datum, men fil och yoghurt blir verkligen inte dåliga. Eventuellt blir de lite syrligare när de lagras, men de smakar inte illa (snarare godare, tycker vi!). Datummärkningen på sådana produkter är snarare en form av varumärkesvård. En viss fil eller yoghurt ska smaka på ett visst sätt. Men när blev industrins varumärken mer skyddsvärda än naturen?
Not. Vi har letat efter bäst före-datum på handspriten, tvålen och ”Happy Party” blåsutrullarna, men inte hittat några.
Åh! Det gör ont i hjärtat att se sådan mängd kaffe som inte ens har passerat utgångsdatum! Det är helt sjukt vad mycket ätbar mat butiker slänger!
Ja, visst gör det ont i hjärtat! Och då är inte ens bäst före-datumet ett särskilt bra riktmärke alls för när mat faktiskt blir dålig…
Pingback: Planerat åldrande, del 6 – Det schysta företaget | Dumpstrat