Landet utan slöseri

Idag startar Sveriges Annonsörer en reklamkampanj. För reklam. ”Trött på reklam? Vinn en drömresa till Nordkorea, landet utan reklam!” ironiserar de självsäkert. Budskapet är att reklam behövs eftersom vi varken skulle ha TV-kanalen TV4 eller tidningen Metro utan den.

Förra veckan körde Coop en kampanj för drickyoghurt. Att ofattbara mängder av samma produkt dumpades i containrarna under helgen är inte en slump. I endast en container uppskattar vi att det låg hundratals flaskor. Det ska jämföras med de 500 flaskor som Coop gav bort i sin riksomfattande kampanj på Facebook.

Det är inte en lätt uppgift att försöka beräkna hur många som kommer vilja köpa en kampanjvara. För att inte riskera att göra kunder besvikna, som kanske lockats till butiken för att ta del av erbjudandet, och för att inte missa potentiell försäljning, köper butikerna in för mycket av sådana varor. Reklamkampanjer gör inköp oberäkneliga och skapar svinn. Vi vet, vi badar i det.

Varor framstår dessutom som mer prisvärda om det står en stor trave, kanske en hel lastpall, i butiken. Svinnet i form av stora högar med varor kan alltså vara reklam i sig självt. Det blir möjligt för butikerna att ”räkna hem” ett ur behovssynpunkt allt för stort inköp genom att betrakta det som marknadsföring.

Det förvånar kanske ingen att vi har svårt att se samhällsnyttan i detta slöseri. Varför måste reklamen locka och lura oss att ständigt äta lyxigare och mer slösaktigt? Skulle vi glömma bort att äta helt och hållet annars? Eller är det för att skapa jobb, som sysselsätter människor med att producera mat vi egentligen inte behöver? Det känns lite… Meningslöst. Som slöseri med både mat och människoliv.

”Med kampanjen vill [vi] visa att utan reklam skulle mycket av det vi idag tar för givet försvinna, till exempel ett brett utbud av medier,” skriver Sveriges Annonsörer.

Ärligt talat skulle vi inte ha något emot om tidningen Metro gick i konkurs. Men medieutbudet skulle nog tvärtom breddas i takt med att kommersiella massmedier lämnar plats för en myriad av ideella bloggar som den här. Ett utbud som däremot skulle smalna av utan reklam är det i containrarna. Där skulle mycket av det som vi containerdykare idag tar för givet försvinna.


Vi tog bara fyra drickyoghurtar eftersom det är en så onyttig och meningslös produkt.

5 kommentarer till “Landet utan slöseri

  1. Pingback: Smed-rapporten igen | Dumpstrat

  2. Pingback: Reklamslöseriet | Dumpstrat

  3. Pingback: Tomat- och böngryta | Dumpstrat

  4. Pingback: Brittiska ingenjörskårens matsvinnsrapport | Dumpstrat

  5. Pingback: Den dyraste maten är den vi slänger | Dumpstrat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *