Moder Jord gråter för att vi slösar med hennes resurser. Vi utsätter ständigt vår värld för miljöförstöring, och västvärldens överproduktion är ett av de största miljöhoten. Enligt UNICEF dör samtidigt 9,7 miljoner barn varje år av orsaker som är direkt relaterade till matbrist. Detta beror bl.a. på att vi i västvärlden slänger matvaror som fortfarande är fullt ätbara istället för att låta den svältande delen av befolkningen äta sig mätt. Livsmedelsbutiker kastar varor där bäst före-datumet inte ens passerat. De allra flesta butikerna låser dessutom in eller mosar sönder de bortkastade matvarorna, och fler lär göra det i samband med att dumpstringen blir allt mer offentlig. Den officiella förklaringen till detta är hygienskäl, men ärligt talat – vem tror på det? Om hygienskäl skulle vara orsaken så skulle varje familjs hushållssopor också låsas in. Ta en promenad i närmsta villakvarter och räkna hur många inlåsta soptunnor du ser. Det är bara att inse den krassa verkligheten: De allra flesta butikerna låser in sina sopor därför att de vet att det inte är några sopor. Det är mat, som du och jag och den som svälter skulle kunna äta och må bra av.
Som frigan minskar du din egen individuella belastning av jorden och dess resurser. Du sänker din konsumtion eftersom du äter sådant som butikerna kasserat och du undergräver därigenom ett samhällssystem som bygger på överproduktion.
Att dumpstra är en form av direktaktion mot överkonsumtionen och slöseriet i samhället. Du som dumpstrar ställer dig utanför normerna och gör något för att minska ditt bidrag till att jorden bryts ner och att människor arbetar i onödan. Men vad spelar en individuell handling av detta slag för roll ur ett större perspektiv?
Naturligtvis spelar det roll att du som individ handgripligen försöker rätta till en liten del av den skevhet som det här samhället bjuder på, men det stora problemet är att matbutikerna över huvud taget kastar mat. Samhällets hantering av matvaror, (över-)konsumtion, och slöseri med resurser uppvisar ett systemfel i samhällsekonomin.
Det viktiga i sammanhanget är att så många som möjligt förstår och ser igenom hur slösaktig det här samhällets syn på jordens resurser är. Det gäller naturligtvis inte bara matvaror, men blir extra tydligt när det gäller livsmedelsproduktionen eftersom vi har ett så stort problem med världssvält och undernäring. Ingen behöver egentligen svälta. Det produceras redan idag så mycket mat att alla skulle kunna äta sig mätta, men i väst kastar vi maten redan innan den har blivit dålig. Alla förstår det sjuka i ett sådant samhälle, det är helt omöjligt att försvara dessa systembrister utan att väcka löje.
Därför räcker det inte med att en liten klick individer ägnar sig åt dumpstring, även om den aktionen som sagt både är vacker och hedervärd. Det skulle heller inte räcka om en väldigt stor grupp av västvärldens konsumenter började dumpstra. Kanske skulle en sådan handling indirekt leda någonstans, eftersom butikerna då skulle behöva agera annorlunda, men hittills har butikernas huvudsakliga reaktion gentemot friganismen bestått i att skydda maten bakom lås och bom. Logiken bakom inlåsningen är förstås enkel: För varje omhändertagen vara säljer butiken en vara mindre.
Så varför har vi en blogg som denna om vi nu inte tror att dumpstring är någon väg till himlen? Den amerikanske teoretikern Henry David Thoreau sammanfattar vår huvudtanke i följande utdrag ur Civil Disobedience:
Det är självfallet inte var människas plikt att hänge sig själv åt utrotningen av någon, eller ens den största av orättvisor; hon kan med rätta ha andra bekymmer att ägna sig åt; men det är hennes plikt, åtminstone, att rentvå sina händer, och, om hon inte ägnar orättvisan någon tanke, att inte ge den något praktiskt stöd (s. 6).
Dumpstring är inte bara ett sätt för dig som individ att begränsa din konsumtion: I ännu högre grad handlar det om att synliggöra det barbariska slöseriet. Även om aktionen enbart utmynnar i att butiken låser in sin kasserade mat så innebär inte det att slaget är förlorat. Det är tvärtom ett steg i rätt riktning. Allt som får människor att se vad som pågår, är av godo. Så fortsätt prata om det gigantiska, svinnlande slöseriet. Prata prata prata!
Bröd für alle? Nein, bara für dich som vågar klättra ner i en container med funktionen att mosa sönder sitt innehåll. Slöseriet!

Pingback: Rymdforskning är bra för jordbruk och miljö | MMN-o | Blog